Sydafrika förvarar kärnavfall i öknen

I Sydafrika sker långa transporter landvägen av radioaktivt avfall. Förvaret för låg- och medelaktivt avfall i Vaalputs ligger cirka 600 kilometer norr om Kapstaden. För en tid sedan besökte Lisa Almkvist, SKB, anläggningen.

Sydafrika har ett kärnkraftverk i drift i Koeberg inte långt från Kapstaden. Utöver kärnavfallet finns det även militärt avfall samt avfall från forskning och uranbrytning som måste hanteras.

– Det förvar som ligger i Vaalputs tar hand om låg- och medelaktivt avfall, framför allt kortlivat sådant i diken ute i ökenmarken. På den här platsen är det mer avdunstning än årlig nederbörd. Grundvattnet ligger 50 meter ner och är flera tusen år gammalt, berättar Lisa Almkvist.

Enkel lösning

Det handlar om en mer avancerad form av markförvar, en enkel lösning som ska vara säker och robust. En förutsättning är dock att förvaret bevakas och att mätningar görs kontinuerligt i området.

– Det här är lågt strålande avfall som går att hantera manuellt och efter 300 år ska området vara fritt att använda sig av igen, säger Lisa Almkvist.

Planer finns även för framtiden. 2025 hoppas motsvarigheten till SKB i Sydafrika, Necsa (South African Nuclear Energy Corporation), kunna anlägga ett centralt mellanlager för använt kärnbränsle. 2065 är tanken att ett geologiskt slutförvar för använt kärnbränsle ska ha tagits i drift någonstans i Sydafrika.

– De verkar jobba ganska aktivt med att få acceptans hos allmänheten för sin verksamhet. De pratade om att ha lokala tv-sändningar och i Vaalputs tar de emot besökare precis som vi gör, säger Lisa Almkvist.

Bra utbyte

Anledningen till hennes besök i Sydafrika var en konferens inom det internationella IAEA-nätverket Disponet. Gruppen, med deltagare från ett 30-tal länder, träffas en gång per år för att diskutera olika frågor med koppling till låg- och medelaktivt avfall. I år hölls mötet i Kapstaden och temat var hantering av stora komponenter och karakterisering av historiskt avfall.

– Det är ett jättebra forum. Alla pratar med varandra och är väldigt öppna, både om problem och om lösningar. Även om vi i Sverige är väldigt långt framme har vi saker vi kan lära oss. Sydafrikanerna berättade bland annat om hur de bestämmer vad de ska göra med stora komponenter från avvecklingar av kärntekniska anläggningar, ett problem vi också kommer att ställas inför vid utbyggnaden av Slutförvaret för kortlivat radioaktivt avfall, SFR, i Forsmark.

Fotnot: Karakterisering innebär att ta reda på vad avfall innehåller för att kunna hantera det på rätt sätt, ett problem som är särskilt vanligt när det gäller historiskt avfall med bristande dokumentation.