Frågor och svar

Har du frågor om SKB:s anläggningar? Här får du svar på de vanligaste.

Du har säkert massor av frågor om SKB och våra anläggningar. Här har vi samlat de vanligaste frågorna vi brukar få. Vill du ha svar på en fråga som inte finns här, är du välkommen att kontakta oss. Mailadressen hittar du längs ner på sidan.

Om våra besök

Kan man besöka era anläggningar och få en guidad tur?

SKB tar emot fysiska besök på anläggningarna i mycket begränsad omfattning. I första hand hänvisar vi till ett besök på vår webb.

Några gånger om året bjuder vi in till fysiska besöksturer på våra anläggningar. Håll utkik efter annonser i press, på vår webbplats och i sociala medier!

Mer information.

Om Äspölaboratoriet

När byggdes Äspölaboratoriet och varför?

Äspölaboratoriet började byggas 1990 och stod färdig cirka fem år senare. Forskningstunneln är 3,6 km lång och går ner till 460 meters djup. Syftet med Äspölaboratoriet är att bedriva forskning kring hantering och slutförvaring av använt kärnbränsle.

Förvarar ni använt kärnbränsle i Äspötunneln?

Nej. Äspölaboratoriet är en anläggning för forskning, utveckling och demonstration. Det är en generalrepetition inför det framtida Kärnbränsleförvaret i Forsmark.

Hur kan man placera 25 ton tunga kopparkapslar i åtta meter djupa borrade deponeringshål på ett säkert sätt?

SKB har utvecklat ett över 100 ton tungt helautomatiserat deponeringsfordon som kallas för Magne. Magne är en prototyp av den framtida deponeringsmaskinen och är mer exakt i sin körning än om den skulle köras av en förare.

Magnes främsta uppgift är att:

  • Hämta kopparkapseln från en omlastningsstation.
  • Transportera kapseln genom tunnlarna till rätt deponeringshål.
  • Ställa sig över deponeringshålet och sänka ner kapseln till hålets botten med millimeterprecision så att inte kapseln eller bentonitbufferten skadas.
  • Strålskärma omgivningen från kapseln under hela hanteringen.
Vilka är de vanligaste bergarterna i tunneln?

De dominerande bergarterna är Äspödiorit, Ävrögranit och finkornig granit. Berget bildades för cirka 1,8 miljarder år sedan.

Mer information om Äspölaboratoriet.

Om Kapsellaboratoriet

Vilken svetsteknik har provats på Kapsellaboratoriet?

På Kapsellaboratoriet utvecklades till att börja med elektronstrålesvetsning, men den tekniken valdes bort då friktionsomrörningssvetsningen visade sig vara mer robust och pålitlig.

Kommer ni att tillverka delarna till kapslarna själva i framtiden?

Nej, planen är att externa leverantörer sköter tillverkningen även i framtiden.

Varför är kopparhöljet 5 cm tjockt?

I en tidig version av kapseldesignen antogs att kopparhöljet skulle behöva vara 20 cm för att fungera som korrosionsbarriär. Allt eftersom designen och säkerhetsanalyserna förfinats, har vi kunnat minska på tjockleken till dagens fem cm.

Att minska kopparhöljets tjocklek ytterligare skulle eventuellt vara möjligt, men det kan bli svårare att tillverka och få höljet att hålla sig rakt.

Kan man vara nära kapslarna när de är fyllda med bränsle?

Nej. Kapslarna minskar strålningen, men inte så mycket att man kan vara nära dem. Extra strålskydd kommer krävas hela vägen till dess att kapseln är på plats i deponeringshålet.

Varför har koppar den färg den har?

Allmänt kan man säga att olika material, ämnen och kemiska föreningar får sina färger av det sätt de absorberar och reflekterar ljus.

När ett material absorberar ljus får vissa elektroner i materialet ett energitillskott, vilket gör att de ”hoppar upp” till tillstånd med högre energi. När elektronen sedan faller tillbaka till sitt ursprungliga tillstånd sänds energi ut i form av ljus.

Ljusets färg beror på dess våglängd, vilken i sin tur beror på energiskillnaden mellan de olika tillstånden. Koppar och guld absorberar synligt ljus i ganska hög utsträckning, vilket ger dem sina karaktäristiska rödgula färger.

Mer information om Kapsellaboratoriet. 

Om Clab, centralt mellanlager för använt kärnbränsle

Hur mycket använt kärnbränsle ryms i mellanlagret Clab?

I Clab ryms 11 000 ton. I dagsläget har SKB tillstånd att mellanlagra 8000 ton använt kärnbränsle, en volym som kommer att uppnås mot slutet av 2023. En tillståndsprövning enligt Miljöbalken och Kärntekniklagen för att mellanlagra 11 000 ton pågår för närvarande.

Innebär en utökad mellanlagring av använt kärnbränsle att Clab ska byggas ut?

Nej. Vid ett utökat tillstånd kommer inte mellanlagret att behöva byggas ut. Däremot kommer särskilda åtgärder krävas för att frigöra lagringsutrymme i bassängerna. En av dessa åtgärder är omlastning av en mängd bränsle, en form av kompaktering. Denna görs genom att man flyttar över befintligt bränsle från en typ av förvaringskassett till en så kallad kompaktkassett.

Varför mellanlagras det svenska använda kärnbränslet i vatten?

Vattnet i lagringsbassängerna har flera funktioner. Dels kyler vattnet ned det varma bränslet, vars effekt över tid sjunker och gör bränslet mer hanterbart. Dels strålskärmar vatten effektivt och skyddar mot farlig joniserande strålning.

Mellanlagring i vatten är samtidigt en gynnsam metod för att möjliggöra de olika analyser av bränslet som krävs när bränslet ska kapslas in i en kommande inkapslingsanläggning.

Hur kyls vattnet ned i lagringsbassängerna?

Vattnet som kyler ned och strålskärmar bränslet under mellanlagringen hålls på en temperatur runt 36 grader. Detta görs med hjälp av en så kallad kylkedja som består av flera olika kylkretsar.

Genom att använda havsvatten och värmeväxlare kan man styra temperaturen på vattnet inne i lagringsbassängerna. Havsvattnet i sig kommer aldrig i kontakt med bassängvattnet eller själva kärnbränslet, utan fungerar i ett eget slutet system.

Hur transporteras det använda bränslet från kärnkraftverken till Clab?

SKB använder sitt transportfartyg m/s Sigrid för samtliga transporter av radioaktiva material. Bränslet anländer till Clab i särskilda transportbehållare som är utformade för ändamålet. Transportbehållarna uppfyller de åtskilliga kärntekniska säkerhetskraven som ställs.

Mer information om Clab. 

Om SFR, Slutförvaret för kortlivat radioaktivt avfall

Vad menas med låg- och medelaktivt avfall?

Avfallet i SFR behöver, till skillnad från använt kärnbränsle, inte kylas. Det mesta av avfallet är driftavfall från de svenska kärnkraftverken. Det kan handla om skyddskläder, verktyg och filter, så kallad jonbytarmassa. Jonbytarmassan sitter på olika ställen inne i reaktorn och har till uppgift att samla upp radioaktiva ämnen i processvattnet.

I SFR förvaras även icke kärntekniskt radioaktivt avfall från sjukvård, industri och forskning. I dessa fall handlar det om allt från rester från cancerbehandling och röntgen, till partiklar från äldre modeller av brandvarnare.

Hur förpackas det låg- och medelaktiva avfallet i SFR?

När avfallet anländer till SFR är det i fast form och redan färdigpackat i olika typer av behållare. Packningen sker hos de olika producenterna av låg- och medelaktivt avfall.

En vanlig form av behållare är så kallade kokiller. Dessa förpackningar är kubformade och kan vara antingen av stål eller betong. Ett annat sätt att packa avfallet är i betongtankar eller containrar.

Hur hanteras avfallet på SFR?

Avfallet transporteras ner i anläggningen med ett specialbyggt transportfordon. Fordonet körs till den del av anläggningen där avfallet ska placeras. Det tas sedan om hand av antingen en vanlig gaffeltruck eller av fjärrstyrda traverser, som körs från ett kontrollrum.

Varför slutförvaras avfallet under havet?

En placering under havet är extra gynnsamt ur säkerhetssynpunkt främst av två orsaker.

Den första handlar om att den största risken för att någon ska få en radioaktiv dos från förvaret, är intag av vatten från en borrad brunn. Så länge SFR befinner sig under havet är detta omöjligt. Först efter cirka 1 000 år beräknas strandlinjen på grund av landhöjningen passera över förvaret. Efter det dröjer det ytterligare några hundra år innan en dricksvattenbrunn i området skulle vara möjlig, eftersom saltvatteninträngningar gör att vattnet är otjänligt. Vid den tidpunkten har radioaktiviteten för länge sedan klingat av.

Den andra orsaken handlar om att vattnet under havet praktiskt taget är stillastående. Detta gör att risken för vatten att transportera radioaktiva ämnen upp till ytan är mycket liten.

Vad menas med rivningsavfall?

Den största delen av avfallet som uppstår när ett kärnkraftverk rivs är inte radioaktivt, utan kan jämföras med vanligt byggavfall. En viss del är dock radioaktivt och måste hanteras därefter.

Med rivningsavfall menar vi det radioaktiva avfall som blir, när kärnkraftverken rivs och som vi räknar som låg- och medelaktivt. Det handlar till exempel om skrot från rivningen av olika system, kontaminerade betongdelar från reaktorernas byggnader, eller till och med själva reaktortanken.

Mer information om SFR.

skb.se
skb.se