Stort intresse för seismologi

Seismologi är ett ämne som engagerar. Det blev tydligt när Reynir Bödvarsson, seismolog från Uppsala universitet, föreläste på SKB:s temakväll i Österbybruk i förra veckan.

Det är spännande med jordbävningar. I Sverige är vi inte så vana vid att marken skakar under fötterna, men ibland händer det faktiskt. Så var det för några veckor sedan. Så långt söderut som i Norduppland kunde man känna ett skalv som hade sitt epicentrum i Härjedalen.

– Det skalvet låg runt fyra på Richterskalan, vilket är mycket för att vara i Sverige. Ungefär vart tionde år har vi ett så pass kraftigt skalv här, berättade Reynir Bödvarsson på SKB:s temakväll.

Reynir Bödvarsson är en av Sveriges mest kända och kunniga seismologer. Så fort det händer något som har med jordbävningar eller vulkaner att göra någonstans ute i världen är det till honom som medierna vänder sig för information.

Känsliga instrument

Till vardags arbetar han vid Uppsala universitet och ansvarar bland annat för Svenska nationella seismiska nätet som har 67 mätstationer utplacerade runt om i landet för att registrera vad som händer i den svenska jordskorpan.

– Genom att mäta hur den rör sig kan vi kartlägga jordens inre. Instrumenten är enormt känsliga och samlar in data om alla rörelser i jordskorpan. Vi samarbetar också med SKB och gör seismiska mätningar i området kring Forsmark där man planerar att bygga Kärnbränsleförvaret, berättade han och menade att Sveriges berggrund generellt sett är tyst.

Vår jordskorpa är cirka 40 kilometer tjock, gammal och kall. Att ett stort skalv skulle kunna hända här är inte troligt, men vi kan å andra sidan inte utesluta det helt. Sverige ligger inte vid en plattgräns, men skalv inom en kontinentalplatta sker också, även om de är ovanliga, sa han och visade upp en karta över Sverige där alla ”händelser” det senaste året var markerade med röda prickar.

Kontinenterna driver isär

Hur många skalv har vi då i Sverige varje år? Ja, det är ganska många fast de är mycket små, enligt Reynir Bödvarsson.

– De seismiska stationerna registerar cirka 800-900 skalv per år. Majoriteten är så kallade mikroskalv. Det vill säga de har en magnitud på mellan 0 och 1 på Richterskalan. Ungefär tio skalv per år når över 2 och ett skalv per år når 3 på samma skala, sa han.

De cirka 30 personer som tagit sig till Österbyskolan fick också veta att det för 250 miljoner år sedan bara fanns en enda stor superkontinent – Pangea.

– Teorin att kontinenterna driver isär har funnits ända sedan i slutet av 1500-talet men utvecklades vidare i början av 1900-talet. Men på den tiden hade man inga bevis för att hypotesen var riktig. Det är tack vare våra moderna mätmetoder som vi nu kan konstatera att det stämmer och att motorn i processen är värmen i jordens inre.