Status i SKB:s kompletteringar

Hallå där, Helene Åhsberg, projektledare för tillståndsprövningen av KBS-3 (systemet för slutförvaring av använt kärnbränsle) på SKB. Du är ansvarig för arbetet med kompletteringarna.

Hur går det?

Det går bra! Vi har mycket som ska vara klart nu under sommaren och hösten, och det rullar på.

Vad är det för ämnesområden som ska kompletteras?

Det är lite olika, beroende på om det är miljöprövningen hos Mark- och miljödomstolen (MMD) det gäller eller prövningen enligt kärntekniklagen som utförs av Strålsäkerhetsmyndigheten (SSM). Hos MMD kommer vi att komplettera i enlighet med det vi har angett tidigare, det vill säga under sommaren. Det handlar exempelvis om frågor om metodval, platsval och naturvård av olika slag. Till SSM kompletterar vi löpande under sommaren och hösten. Kompletteringen av frågor rörande inkapslingsanläggningen och mellanlagret Clab kommer dock att lämnas in senare än planerat.

Varför är den kompletteringen senarelagd? 

Under det här arbetet har vi kunnat konstatera att vi behöver se över möjligheterna för utökad mellanlagringskapacitet i Clab. Tidigare har vi planerat att ansöka om detta senare, men för att få bättre flexibilitet i systemet ser vi över möjligheten att göra detta redan nu, inom ramen för befintlig tillståndsprövning. Och det påverkar ju förutsättningarna för inkapslingsanläggningen då justeringar kring en eventuell utökad mellanlagringskapacitet måste jobbas in i underlaget.

Varför är det viktigt med en utökad mellanlagringskapacitet?

Vi vill säkerställa att vi i alla lägen har kapacitet i mellanlagret Clab för att ta emot använt bränsle från kärnkraftverken. Det handlar dock inte om nya bassänger, utan om att använda anläggningens fulla kapacitet, i befintliga bassänger. Vi beskriver det mer utförligt i vårt senaste forskningsprogram Fud 2013, men där har vi angett 2018 som lämplig tidpunkt för ansökan. Nu ser vi över möjligheterna att ansöka redan nu.

Vad är det som har hänt som gör att ni tittar på att tidigarelägga en sådan ansökan?

Det är lite olika faktorer som spelat in. Den enklaste förklaringen är väl att när vi har sett över både våra egna och andra aktörers tidsplaner så visar det sig att risken är stor att vi inte har möjlighet att få en sådan ansökan prövad, om vi väntar till 2018. Då finns nämligen risken att den prövning vi är inne i nu fortfarande pågår och det är inte möjligt att ha flera parallella tillståndsprövningar samtidigt. Det är en situation vi vill undvika.