Ovanlig workshop om hur minne bevaras för framtiden

Tusentals plaketter av keramik stora som snusdosor med en karta som pekar mot en kunskapsskatt. Kan det vara en lösning på hur minnet av Kärnbränsleförvaret ska föras vidare till framtiden? Ja, det var i alla fall en av de idéer som presenterades när en grupp forskare och konstnärer träffades i Forsmark i förra veckan för att utbyta tankar om hur vi ska kunna meddela oss med kommande generationer.

Budskapet ska nå fram i 100 000 år, en obegripligt lång tid. Men så länge är tanken att minnet av Kärnbränsleförvaret ska hållas levande.

Det är inte mycket vi med säkerhet kan veta om en så avlägsen framtid. Vad talar människorna för språk då, vilken kunskap har de, hur tänker de? Och hur kan man kommunicera med en part som man vet så lite om?

Frågorna är många och för att hitta en väg framåt krävs fantasi, kreativitet och samarbete över fackgränserna.

Ett objekt att bevara för framtiden

Och det var just det som var syftet med workshoppen i Forsmark, som SKB stod värd för men som arrangerades av projektet Assembling Alternative Futures for Heritage. Det var 25 deltagare från ett brett spektrum av fackområden – forskare, konstnärer och företrädare för museer och andra institutioner som har till uppgift att bevara föremål och kunskap.

När de med sina varierande fackkunskaper och perspektiv bjöds in till workshoppen ombads de att ta med sig något som de personligen ville bevara för framtiden. Det var en udda samling objekt som visades upp, till exempel en gaffel, bilden av en gammal analog räknemaskin, en indiansk drömfångare, en tamagotchi.

Saltgruva i Österrike

Martin Kunze är keramiker från Österrike. Det var han som tog med sig plaketten med kartan. Han har funderat mycket kring hur man kan bevara minnen för framtiden. Han driver projektet Memory of Mankind där han i världens äldsta saltgruva utanför den lilla staden Hallstatt i Österrike bygger upp ett slags kunskapsarkiv över vår tid och civilisation.

Martin Kunze. Foto: Lasse Modin.

– Vi producerar mängder med information i dag, men det mesta är digitalt och förgängligt. Det kommer inte att finnas några skrivna dokument kvar som berättar om vår tid om vi inte gör
något. Den kommer att vara som ett svart hål för framtiden, sade han.

För att rädda det viktigaste till eftervärlden har han utvecklat en teknik att bränna in vad som närmast kan liknas vid mikrofilm på bland annat keramikplattor. Mängder med text och bild ryms på en enda platta, och för att läsa den behöver man bara ett förstoringsglas. Den runda keramikplaketten tänker han sig att sprida över världen för att leda framtidens människor rätt – till saltgruvan där all information finns lagrad.

Jon Lomberg. Foto: Lasse Modin.

Rymdsond på väg ut i evigheten

Jon Lomberg är konstnär och deltog i workshoppen. Även han har borrat djupt i framtiden. Hans ingång är rymden, som fascinerat honom sedan barnsben. Nu är han engagerad i projektet One Earth – New Horizons Message som arbetar för att programmera rymdsonden New Horizon med ett budskap från jorden. Den skickades 2006 ut på uppdraget att fotografera och samla information om dvärgplaneten Pluto. I juli 2015 passerade den Pluto och är nu på väg ut i evigheten, men Nasa, den amerikanska rymdmyndigheten, har fortfarande kontakt med dess dator.

– Budskapet blir ett slags självporträtt av livet här på jorden. Vi vet ju inte om det kommer att nå fram till någon och, om den gör det, hur den mottagaren ser ut. Men vi antar att om de klarar att borda en rymdsond, då har de tillräcklig kunskap för att också knäcka koden för att ta sig in i datorn, säger Jon Lomberg.