De låter historien kasta nytt ljus på framtiden

Ett av de projekt som bedrivits för att skapa större förståelse runt problematiken med informationsbevarande till framtiden handlar om hur historien kan användas för att förstå framtiden. Cornelius Holtorf och Anders Högberg, båda arkeologiforskare, anlitades. Här berättar de om sitt arbete.

Kan vi använda historien för att förstå framtiden? Skulle historien då också kunna hjälpa oss att hitta sätt att föra information om ett kärnbränsleförvar vidare till kommande generationer? Ja, visst kan den det, menar arkeologiforskarna Cornelius Holtorf och Anders Högberg från Linnéuniversitetet, som genomfört projektet Ett hundra tusen år bakåt och framåt i tiden – arkeologi möter kärnbränsleförvaring.

Egentligen handlar projektet som de två forskarna drivit, om en omöjlig uppgift: att hitta sätt att bevara information om Kärnbränsleförvaret hundratusen år framåt i tiden.

Som arkeologer är de visserligen vana att hantera långa tidsrymder. Det är inte första gången de försöker skapa sig en bild av hur människor i en annan tidsperiod levt, verkat och kommunicerat. Men vanligtvis handlar det om människor som levde för länge sedan – den här gången handlar det om människor i framtiden.

”Viktigt redskap”

– Arkeologi är ett viktigt redskap för att förstå samtiden, menar arkeologiprofessor Cornelius Holtorf. Genom att förstå hur vi i dag tänker om det förflutna kan vi bättre förstå hur vi kan tänka om framtiden också.

Det har kläckts en mängd goda idéer världen över om hur vi kan kommunicera med framtida generationer: monument, markörer och hemliga sekter. Kanske skulle vi skriva ner något och bevara i arkiv? Jovisst går det, så länge arkiven fungerar och så länge någon tar hand om dem. En cd-skiva kan räcka ett tag, ett papper kan överleva lite längre. Men i hundratusen år kan ingen garantera att det finns kvar.

– Om vi försökte komma på ett sätt att förmedla kunskapen hundratusen år framåt i tiden, kan vi vara säkra på en sak: att vi kommer att misslyckas. Därför har vi inte lovat att göra det, vi har i stället lovat att vi ska problematisera frågan och väcka den till liv inte bara för ingenjörerna, utan även för oss inom kulturarvssektorn, säger Cornelius Holtorf.

Bredda perspektiven

Men hur gör man då, när man som dessa båda herrar, tar sig an en omöjlig uppgift? Ja, praktiskt går det ju inte att hantera, så det fick bli ett teoretiskt angreppssätt. Anders Högberg har sedan tidigare arbetat med människans utveckling. Genom att studera mycket gamla lämningar i Sydafrika har han försökt rekonstruera hur människan utvecklats.

– Rent anatomiskt har människan funnits i 200 000 år, men sättet som vi tänker och kommunicerar på i dag genom abstrakta och symboliska tankar har förmodligen bara funnits i 100 000 år. Jag försökte bredda perspektiven och tittade på hur människan kan komma att utvecklas i framtiden, säger Anders Högberg.

– Om 100 000 år kanske det inte ens är Homo sapiens som lever på jorden längre, utan det kan vara människor som tänker på ett helt annat sätt.

Intervjuer om framtiden

Projektet innefattade också att utreda frågan om historiemedvetenhet kontra framtidsmedvetenhet. Därför gjorde Anders Högberg en turné till landets länsstyrelser för att intervjua personer som jobbar med att bevara kulturmiljöer och kunskaperna om dessa: Hur tänker de kring framtiden? Han kan konstatera att dessa institutioner som har i uppgift att förklara och bevara historien inte har någon hantering av framtidsaspekter. Däremot har han mött många individer inom de här institutionerna som tänkt mycket kring frågorna.

De två forskarna nöjde sig inte med att bara låta resultatet bli en i raden av SKB-rapporter. Nej, här gällde det att väcka intresse på fler håll.

– Kärnavfallsfrågan är något konkret som vi måste hitta sätt att kommunicera kring och det är viktigt att samhället i stort och särskilt kulturarvssektorn tar till sig av den diskussionen, menar Cornelius Holtorf.

Internationell uppmärksamhet

Av den anledningen ägnade de även tid åt att åka runt på konferenser och berätta om sitt projekt. De har blivit intervjuade både i svenska och utländska medier och har knutit många nya kontakter runt om i världen.

På en konferens träffade de en av forskarna som arbetar med The Clock of the Long Now – Långa nuets klocka. Det är en klocka som konstrueras för att visa rätt tid i 10 000 år. Cornelius Holtorf visar fram en keramikplatta som nyligen kom på posten från Österrike och projektet Memory of Mankind – Minnet av mänskligheten. Det går ut på att förvara keramikplattor med information om vår samtid i saltberget i Hallstatt, samtidigt som kopior av plattorna tillsammans med information om var saltberget ligger, sprids över världen. Cornelius Holtorf och Anders Högberg tycker initiativet är intressant, men möjligen inte hållbart i 100 000 år.

Deras eget projekt blev klart 2014 men diskussionerna fortsätter förhoppningsvis.

– Klart är att frågeställningarna kommer att leva vidare. Vi har haft som ambition att sätta i gång en process inom kulturarvsstudier i stort, inte bara att jobba för SKB, eftersom den här frågan är större än så, menar Cornelius Holtorf.