Minst ett nationellt slutförvar i drift 2025

År 2025 ska det finnas minst ett nationellt geologiskt slutförvar för kärnavfall i drift inom EU:s gränser. Den visionen styr arbetet inom den EU-gemensamma forsknings- och teknikplattformen för kärnavfall, IGD-TP.

Implementing Geological Disposal of Radioactive Waste Technology Platform, IGD-TP, så heter en forsknings- och teknikplattform som verkar inom kärnavfallsområdet. Plattformen bildades 2009 efter ett initiativ från EU som då lyfte fram ”teknologiplattformar” som ett viktigt redskap för forskning och utveckling inom olika teknikområden. SKB och finska Posiva byggde upp plattformen med ett sekretariat som administrerar och koordinerar de olika aktiviteterna.

I dag har elva EU-länder anslutit sig till samarbetet och därmed även skrivit under den vision som formulerats. I den säger man att minst ett nationellt geologiskt slutförvar för kärnavfall ska finnas i drift i något EU-land senast år 2025. Visionen ska förverkligas genom strategiska satsningar på forskning, utveckling och demonstrationsverksamhet.

Stort intresse

SKB:s Monica Hammarström har varit engagerad i IGD-TP sedan starten och är numera ordförande för styrgruppen där avfallsbolagen från de elva deltagande länderna är representerade.

– Intresset för plattformen har varit stort. Fördelen som de enskilda länderna ser är att om vi kan genomföra aktiviteter tillsammans som gör att ett slutförvar i något EU-land tas i drift så underlättar det för övriga länder att komma vidare i sitt arbete, säger hon.

Det är endast två av de elva länderna som i sina tidsplaner anger att de ska ha ett slutförvar i drift inom den här tidsperioden. Det är Finland och Frankrike. Sverige siktar på att kunna börja bygga sitt slutförvar under 2020-talet men exakt när det kan bli är helt beroende av när myndigheterna beviljar tillstånd.

Forskningsplan styr arbetet

Plattformens verksamhet styrs av en strategisk forskningsplan där de viktigaste forskning- och utvecklingsfrågorna för de kommande åren identifierats. Det handlar om alltifrån långsiktig säkerhet vid geologisk slutförvaring till tekniskt genomförande och hur samhället ska kunna delta i beslutsprocessen inför ett slutförvar. För varje område finns även en grov tidsplan presenterad.

Medlemsländerna samarbetar kring flera stora forsknings- och teknikprojekt. SKB deltar till exempel i ett projekt om pluggning av förvarstunnlar, ett annat om buffertens och återfyllningens egenskaper samt ett projekt om egenskaper hos det använda bränslet.

– Själva tanken med plattformen är att man ska involvera både avfallsbolag och andra aktörer inom kärnavfallsområdet. Därför har vi även engagerat högskolor, forskningsinstitut, konsultbolag och andra organisationer. Alla som stöder visionen 2025 är med i plattformen som deltagare, och nu är vi uppe i 118 deltagare, säger Monica Hammarström.

Utbildning och kompetens

Plattformen ger ingen direkt finansiering till forskningsprojekt men är ett viktigt instrument för EU-kommissionen, dels när de formulerade det nya ramprogrammet för forskning och utveckling, dels när EU-medel inom kärnavfallsforskning ska beviljas.

En viktig fråga för det fortsatta arbetet inom IGD-TP handlar om hur man kan stötta de länder som inte kommit så långt i sina avfallsprogram.

– Vi behöver också arbeta mer med utbildning och kompetensförsörjning, inte minst för att klara de stora pensionsavgångar som väntar inom kärnavfallsbranschen den närmaste tiden, avslutar Monica Hammarström.