EU-direktiv kräver planer
för slutförvaring
Enligt EU:s kärnavfallsdirektiv ska alla länder i EU ha nationella planer för hantering och slutförvaring av använt kärnbränsle och annat radioaktivt avfall. 2015 lämnades den första versionen av planerna till EU-kommissionen.
Alla 28 medlemsländer i EU har radioaktivt avfall av något slag, till exempel från forskning, industri och sjukvård. 14 av EU-länderna har dessutom kärnkraftsreaktorer som ger högaktivt avfall i form av använt kärnbränsle.
I juli 2011 antog EU:s ministerråd ett direktiv om slutförvaring av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall. Där ställs krav på att alla länder i EU ska ha nationella planer för hur det egna radioaktiva avfallet ska tas om hand. En sådan plan ska innehålla en beskrivning av läget i dag och hur planeringen och omhändertagandet ska ske i framtiden. Under 2015 lämnades första versionen av dessa planer till EU-kommissionen.
Granskas och uppdateras
De nationella planerna ska omfatta konkreta tidtabeller för genomförandet, finansieringslösningar och byggplaner. EU-kommissionen kommer att granska programmen och kan även be medlemsländerna att ändra sina planeringar. Därefter ska programmen uppdateras regelbundet. Medlemsländerna ska dessutom informera allmänheten om planerna och allmänheten ska också kunna delta i beslutsfattandet om kärnavfallshanteringen. Direktivet säger också att de gemensamma normer som tagits fram av IAEA (International Atomic Energy Agency), ska tillämpas och vara rättsligt bindande för samtliga EU-länder.
Erik Setzman, miljöhandläggare på SKB, var en av SKB:s representanter i arbetet då direktivet och dess riktlinjer togs fram. Han förklarar att syftet och målsättningen med kärnavfallsdirektivet är att upprätta ett gemensamt ramverk inom EU för att borga för en ansvarsfull och säker hantering av kärnavfallet.
– Grundtanken med direktivet är att alla länder ska ta hand om sitt avfall, ingen ska frestas att använda kärnkraft utan att också ha en plan för hur avfallet ska tas om hand i framtiden. Den grundtanken stöder vi från SKB:s sida till fullo, säger han.
Geologin avgör
I direktivet konstateras att geologisk slutförvaring är den säkraste metoden och man hänvisar till den mångåriga forskning som bland annat Sverige och Finland bedrivit. Det konstateras också att de geologiska förutsättningarna skiljer sig åt mellan medlemsländerna, och att slutförvaren måste anpassas från land till land.
Vidare slås det fast att varje land har ett nationellt ansvar för det egna avfallet och att man inte ska exportera eller göra affärer med det. Även länder med små mängder radioaktivt avfall måste ha en plan för hur avfallet ska tas om hand. Kärnavfallsdirektivet ger dock viss möjlighet för sådana länder att undantagsvis samarbeta kring gemensamma lösningar för slutförvaringen av avfallet.
Sverige långt framme
Erik Setzman, miljöhandläggare SKB. Foto: Lasse Modin.
För Sveriges del gav regeringen uppdraget till Strålsäkerhetsmyndigheten att formulera den nationella planen. Redovisningen som lämnades in 2015, utgår i mångt och mycket från redan befintliga redovisningar, exempelvis rapporter utifrån det nationella miljömålssystemet om en säker strålmiljö, SKB:s program för forskning, utveckling och demonstration som lämnas till regeringen vart tredje år, samt finansieringssystemet för detta. Även den rapportering som regelbundet görs till det internationella kärnenergiorganet, IAEA, ligger till grund för den nu aktuella planen.
Erik Setzman var även involverad i arbetet med att ta fram den svenska planen:
– Det handlar mycket om att beskriva vår nuvarande verksamhet samt de omfattande planerna som redan finns för den framtida hanteringen och slutförvaringen av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall. För andra länder som kanske inte kommit så långt i sitt kärnavfallsprogram handlar det mer om att beskriva nuläget och hur man tänker jobba fortsättningsvis för att komma framåt i kärnavfallsprocessen i det egna landet.
Bred diskussion kring svensk plan
I den svenska planen ges en övergripande beskrivning av de svenska handlingslinjerna, det organisatoriska och rättsliga ramverket samt de strategier som styr omhändertagandet av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall i Sverige, i dag och i framtiden. Där redovisas också de mängder använt kärnbränsle och radioaktivt avfall som produceras i Sverige samt uppskattningar av framtida kvantiteter. Under arbetet med att ta fram planen har företrädare för berörda myndigheter, kommuner, allmänheten och näringslivet fått tillfälle att lämna synpunkter, dels skriftligt, dels vid ett öppet seminarium våren 2015.
– Jag tycker att den nationella planen är en bra sammanfattning av var Sverige står i dag och hur vi jobbar med kärnavfallsfrågan samt hur vi vill jobba framåt för att gå i mål med slutförvaringen av Sveriges använda kärnbränsle och radioaktiva avfall, säger Erik Setzman.