Vittring och erosion

Hur bryts berggrunden ned av is, vatten och vind? Och hur fort går det? Det studerar SKB i Forsmark.

Urberget i Forsmark består av rötterna till en nästan två miljarder år gammal bergskedja. Det berg som vi i dag ser vid markytan bildades ursprungligen på flera kilometers djup. Under årmiljonernas lopp har den ursprungliga bergskedjan sakta nötts ner av vittring och erosion. Vittring innebär att bergets struktur förändras av fysikaliska, kemiska eller biologiska processer. Erosion är däremot en rent mekanisk process, som innebär att material på olika sätt, till exempel med hjälp av is, vatten eller vind, rycks loss från berggrunden och transporteras bort. Vittring och erosion kallas med ett gemensamt namn för denudation.

Eftersom jordskorpan strävar efter att befinna sig i jämvikt med den underliggande magman i manteln lyfts hela berggrunden långsamt upp isostatiskt, allt eftersom nedbrytningen fortsatte och bergskedjans massa gradvis minskade. En flack landyta, ett peneplan, är varje bergskedjas slutstadium om denudationen får verka ostört under mycket långa tidsrymder.

Särskilt märkbar blir denudationen i samband med istider och nedisningar. När inlandsisen rör sig fram över markytan eroderas och förflyttas stora mängder material från en plats till en annan. Liknande nedbrytning av berggrunden sker även under varma klimat förhållanden – då med vindens och vattnets hjälp.

I ett av våra forskningsprojekt har vi studerat denudationens effekter i både Forsmark och Laxemar vid olika geologiska och klimatologiska förhållanden. Syftet var att få en uppfattning om vad som kommer att hända under de kommande 100 000 till 1 000 000 åren. Vi försöker identifiera både vilka denudationsprocesser som kommer att vara viktiga och konstruera olika scenarier för hur fort denudationen går.