Utveckling av ett finskt kärnbränsleförvar

Planeringen för hur det finska kärnavfallet skulle tas om hand började på 70-talet i samband med att Finland startade sina första kärnkraftverk. Från början var tanken att kärnavfallet skulle exporteras och fram till 1994 gjorde Finland också det. En del av kärnavfallet från kärnkraftverket Lovisa skickades till Ryssland. Men samtidigt påbörjades ändå forskning och utveckling av ett eget slutförvar.

Efter en lagändring 1994 beslutades att Finland själva skulle ta hand om avfallet och arbetet med att hitta en plats för slutförvaring av kärnavfall startade på allvar. I och med detta bildades bolaget Posiva, som ägs av de finska kärnkraftsbolagen Teollisuuden Volma och Fortum.

Det finska slutförvaret Onkalo byggs på halvön Olkiluoto utanför Euraåminne på den finska västkusten, ungefär i höjd med Söderhamn. På samma halvö finns också tre av Finlands totalt fem kärnkraftsreaktorer. De första provborrningarna på Olkiluoto gjordes redan på 80-talet. Efter en lokaliseringsprocess där fyra alternativa platser fanns med valdes Olkiluoto ut och det formella beslutet togs 2001. Redan tidigt i processen valde Posiva att använda SKB:s metod KBS-3 i utformningen av det finska slutförvaret.

Forskning i olika miljöer

För att stötta forskning och teknikutveckling är det väsentligt med försöksverksamhet i verklig miljö. För detta ändamål har Äspölaboratoriet spelat en stor roll för SKB:s verksamhet. Till skillnad mot SKB har Posiva valt att förlägga försöksverksamheten på samma plats där slutförvaret ska ligga. Fördelen är att metoden testas på samma plats och i samma miljö som där den ska användas. I Äspölaboratoriet är fördelen att det finns olika typer av berg och förhållanden som gör att man kan göra försök både i slutförvarsmiljö och i mer extrem miljö. Innan Finland hade Onkalo använde de sig också av Äspölaboratoriet.

År 2004 började Posiva borra de första tunnlarna för att kunna göra olika typer av försök. Därefter fortsatte bygget och i dag är man nere på det planerade förvarsdjupet på 455 meter. Man har också börjat bygga ut sidotunnlarna där kopparkapslarna ska slutförvaras. Bygget av en inkapslingsanläggning i nära anslutning till Onkalo har kommit långt och en anslutande schakt går från denna anläggning ner till planerat slutförvar.

I slutet av 2021 skickade Posiva in en ansökan till STUK, den finska motsvarigheten till Strålsäkerhetsmyndigheten, om att ta slutförvaret vidare till provdrift.

I mitten av 2020-talet planerar man att kunna deponera den första kopparkapseln med använt kärnbränsle i Onkalo.

Totalt planeras 6 500 ton använt kärnbränsle slutförvaras i Onkalo. I Finland finns, till skillnad mot Sverige, inget centralt mellanlager för kärnbränslet utan det förvaras i bassänger vid kärnkraftverken. Det planeras att fraktas med särskilda landtransporter till Onkalo där det ska kapslas in och placeras i slutförvaret. Eftersom slutförvaret ligger i nära anslutning till en av Finlands två kärnkraftsanläggningar så behövs längre transporter enbart från kärnkraftverket vid Lovisa. Antalet transporter uppskattas till ungefär fyra per år.