Sista samrådet om utbyggt förvar

Ett sista samråd har nu hållits för utbyggnaden av Slutförvaret för kortlivat radioaktivt avfall, SFR i Forsmark. Sista mars räknar SKB med att ansökan ska vara klar att lämnas in. Det handlar i första hand om att skapa utrymme för att ta hand om rivningsavfallet från de svenska kärnkraftsreaktorerna.

Redan när befintligt SFR byggdes 1988 planerades det för en utbyggnad. När reaktorerna i Barsebäck stängdes av aktualiserades behovet på nytt. Sedan dess har det också beslutats om förlängda drifttider för kärnkraftverken.

– Dagens SFR har inte tillräckligt med utrymme för rivningsavfallet och de ökade volymerna driftavfall, förklarade Peter Larsson, SKB:s projektledare för utbyggnaden.

Därför tänker sig SKB en utbyggnad placerad nere i urberget på 120 meters djup under havsytan. När allt är klart blir den nya delen och befintligt SFR en integrerad anläggning med plats för allt framtida kortlivat avfall, både drift- och rivningsavfall.

– Men största delen av rivningsavfallet är konventionellt avfall som kan hanteras på samma sätt som när man river en helt vanlig byggnad. Det är en förhållandevis liten mängd som är radioaktivt och därmed måste slutförvaras, påpekade Peter Larsson.

Vattenområde fylls ut

Ute på Stora Asphällan där Forsmarks hamn ligger kommer en febril aktivitet att pågå under byggtiden 2018-2022. Till exempel kommer ett vattenområde att fyllas ut för att bland annat skapa utrymme för ett bergupplag. Sammanlagt är det mer än 1,2 miljoner kubikmeter berg som ska tas ut under byggnationen och bergupplaget ska möjliggöra att åtminstone en del av transporterna kan ske med pråm.

Samrådet hade lockat ett 60-tal åhörare, både närboende, politiker och representanter från miljörörelsen. Många av frågeställningarna liknade de som även berörts när det gäller det planerade Kärnbränsleförvaret i Forsmark. Finns det någon risk att SFR får ta emot utländskt kärnavfall i framtiden? Vad händer om det byggs ersättningsreaktorer framöver, kan även avfall från dessa placeras i ett utbyggt SFR?

Svaren blev att svensk lag inte tillåter att utländskt kärnavfall tas emot i Sverige. Och utbyggnaden av SFR är bara dimensionerad för nuvarande kärnkraftsprogram, eventuella nya reaktorer blir en senare fråga.

Säkerhet på sikt

Även den så viktiga säkerheten på sikt väckte frågor. Vad händer efter att hela förvaret förslutits 2075 och kan det bli någon påverkan på Östersjön?

Fredrik Vahlund, på SKB, påpekade att det avfall som ska förvaras i SFR är kortlivat. Efter 1 000 år finns bara två procent av den ursprungliga radioaktiviteten i avfallet kvar. Säkerhetsanalysen ska dock omfatta minst 10 000 år och som mest 100 000 år.

– Förvaret är utformat för att ha en bra kvarhållande förmåga. Det innebär att huvuddelen av radionukliderna sönderfaller under den tid de finns kvar i förvaret.

De doser som människor och miljö får utsättas för som en konsekvens av SFR motsvarar en hundradel av den bakgrundsstrålning som finns runt omkring oss hela tiden. SKB har vid tidigare säkerhetsanalyser visat att man uppfyller de krav som ställs på förvaret.

Rivningsavfallet som ska förvaras i SFR innehåller redan från början en begränsad mängd radioaktivitet. Större delen av avfallet är lågaktivt och mycket kan hanteras i vanliga containrar. Det medelaktiva avfallet med högst aktivitet kommer att läggas i den del av anläggningen med bäst barriärer, silon. Där gjuts det in i betong. Silon omges även av bentonitlera.

Innan förvaret försluts kommer det att förses med pluggar för att minska grundvattenflödet och fyllas igen med bergkross. Efter förslutning vattenfylls det med tiden.