Ny rapport från LOT-försöken bekräftar tidigare analyser

SKB har nu publicerat en andra rapport från de senaste upptagna försökspaketen i långtidsserien LOT. I fokus den här gången är de kopparkomponenter som ingår i experimentet. Rapporten visar att analyserna av korrosion ligger i linje med tidigare försök.

– Även om LOT-försöken inte är utformade för att belysa kapselmaterialets lämplighet så finns det inga resultat som motsäger slutsatserna i SKB:s säkerhetsanalys, säger Johannes Johansson, som arbetar inom SKB:s forskningsprogram för kopparkapseln.

LOT står för ”Long-term test of buffer materials” och är en serie försök där effekter på bentonitleran efter lång tids uppvärmning och exponering för grundvattenmiljön studeras. I slutförvaret kommer det använda kärnbränslet att vara inneslutet i kopparkapslar som omges av bentonitlera. Hösten 2019 återtog SKB två paket i LOT-försöket som då hade varit placerade i berget i Äspölaboratoriet i över 20 år.

Lera och koppar har analyserats

Flera försökspaket har återtagits och analyserats under åren och flera rapporter har publicerats med ingående bentonitanalyser, senast 2006. Också kopparmaterialet har analyserats. För även om LOT är ett lerförsök ingår ett antal kopparkomponenter som

Johannes Johansson, ämnesexpert på kapselmaterial. Foto: SKB.

Johannes Johansson, ämnesexpert på kapselmaterial. Foto: SKB.

också är intresseranta att studera, för att se hur de har påverkats av miljön.

– Det är viktigt att komma ihåg att LOT inte har utformats för att vara ett korrosionsförsök utan ett lerförsök. Det saknar till exempel den noggrannhet som krävs i förberedelsestadiet, när man preparerar och noggrant karakteriserar de kopparprover som ska användas, säger Johannes Johansson.

I sammanfattning visar ändå de nya analyserna att korrosionens omfattning, korrosionsdjupet, ligger i linje med vad som uppmätts i tidigare försök.

– Korrosionsprodukterna i de nya försöken är de förväntade. Vi har sett välkända kopparoxider och bara lite kopparsulfider. Det är ett förväntat resultat eftersom syrgas som finns initialt tagit slut under försökets gång och då återstår bara sulfid i grundvattnet som kan korrodera koppar.

– Vi har också observerat en korrosionsmorfologi, alltså ojämnheter eller gropar på den korroderade kopparytan, som är rimlig och kan förklaras av de modeller för lokal korrosion som vi har. Men återigen så måste vi påminna oss om att vi inte vet hur ytorna sett ut från början, en del av gropigheten kan ha funnits från start, det vet vi från andra experiment.

Värdefullt komplement

Johannes Johansson sammanfattar att det här har varit ett intressant försök som stärker SKB:s kunskaper om kopparmaterialet generellt.

– Vår huvudsakliga kunskap om kopparmaterialets egenskaper i slutförvarsmiljön har vi dock fått genom andra försök som utformats just för att analysera till exempel korrosion, men det här är naturligtvis ett värdefullt komplement.

Arbetet med de andra delarna av försöken fortsätter inom SKB och det kommer att ta åtminstone ett par år innan de avslutande bentonitanalyserna är färdiga och rapporterade.