EU-samarbete om slutförvarsfrågor

Hallå där, Monica Hammarström, SKB:s samordnare för internationella kontakter och ordförande i styrgruppen för EU:s forsknings- och teknikplattform för kärnavfall, IGD-TP. Ni hade för en tid sedan hade stormöte i Kalmar.

Vad är IGD-TP för något?

Förkortningen står för Implementing Geological Disposal of Radioactive Waste Technology Platform och är en plattform där elva EU-länder samarbetar kring forskning och teknikutveckling som har med kärnavfallsfrågor att göra. Vi har en gemensam vision som går ut på att senast 2025 ska minst ett slutförvar för använt kärnbränsle finnas i drift i något EU-land. Det var SKB som tillsammans med finska Posiva drog igång arbetet med plattformen 2009 och den har utvecklats successivt och fler länder har gått med.

Hur ska visionen uppnås?

Visionen ska förverkligas genom strategiska satsningar på forskning, utveckling och demonstrationsverksamhet. Vi har identifierat ett antal nyckelområden, alltifrån långsiktig säkerhet vid geologisk slutförvaring till tekniskt genomförande och hur samhället ska kunna delta i besluts-processen inför ett slutförvar. Vi samarbetar kring flera stora forsknings- och teknikprojekt. SKB deltar till exempel i ett projekt om pluggning av förvarstunnlar, ett annat om buffertens och återfyllnadens egenskaper samt ett projekt omkring egenskaper hos det använda bränslet.

Hur långt har EU-länderna kommit i arbetet med att åstadkomma ett slutförvar i drift senast 2025?

Det är väldigt olika. Egentligen finns det bara två länder, Finland och Frankrike, som i sina tidsplaner anger att de ska ha ett slutförvar i drift senast 2025. I Sverige siktar man på att kunna börja bygga ett slutförvar under 2020-talet, men här pågår nu prövningsprocessen och ärendet ligger hos Strålsäkerhetsmyndigheten och Mark- och miljödomstolen. Bland de övriga länderna är det många som har stött på patrull och fått börja om från början. Men vi tror att om vi kan genomföra aktiviteter som gör att ett slutförvar kan komma igång så underlättar det för övriga länder att komma vidare i sitt arbete också.

Hur kan ni stötta de länder som ligger i startgroparna eller är precis i början av processen mot ett slutförvar?

Det är ett av flera viktiga områden vi vill utveckla inom plattformen. Hittills har vi haft några aktiviteter som handlar om informationsutbyte och nätverkande. Tidigare under 2014 hade vi till exempel en konferens i Manchester som handlade om att överföra kompetens till länder som inte kommit så långt i sina kärnavfallsprogram. Det var 250 personer som deltog och det var mycket uppskattat.

I slutet av november hade ni ett stormöte i Kalmar, vad handlade det om?

Det var en årlig sammankomst som vi kallar Exchange Forum där inte bara ländernas avfallsorganisationer deltog utan även representanter från alla plattformens deltagare som är högskolor, forskningsinstitut, konsultföretag, och andra organisationer som arbetar med kärnavfalls-frågor och stöttar visionen 2025. I Kalmar presenterades arbetet i de olika projekten och vi diskuterade också framtida projekt och aktiviteter.

Vilken betydelse har plattformen för övriga satsningar inom kärnavfallsområdet?

Plattformen var ett viktigt instrument för EU-kommissionen när de tog fram det nya forskningsprogrammet Horizon 2020. Det finns även ett EU-direktiv som säger att alla länder ska ta fram nationella planer för hur det radioaktiva avfallet i respektive land ska tas om hand. I det direktivet hänvisas också till plattformen som då kan fungera som ett stöd för arbetet med dessa planer.