Kanonen från Kronan

Vad har ett regalskepp från stormaktstiden med Kärnbränsleförvaret att göra? Jo, en av dess kanoner har gett ytterligare kunskap om hur koppar korroderar.

Den 1 juni 1676 mötte den svenska flottan en förenad dansk-holländsk flotta i ett slag vid södra Ölands udde. Med i striden var det svenska regalskeppet Kronan. Skeppet kantrade, exploderade och sjönk. Dess över hundra bronskanoner spreds över havsbotten.

1980 lokaliserades vraket. Tiotusentals föremål har bärgats sedan dess. Av dessa är 44 stycken bronskanoner.

Hög halt av koppar

En av kanonerna var tillverkad av brons med ovanligt hög kopparhalt – hela 96,3 procent. Den begravdes med mynningen nedåt i den hårdpackade bottenleran. Bara en liten del stack upp över bottenytan så att den exponerades för Östersjöns bräckta vatten.

Havsbottnen utanför Öland är lik bentonitbufferten i Kärnbränsleförvaret såtillvida att den delvis består av mineralet montmorillonit. Huvudbeståndsdelen i bentonitlera är just montmorillonit.

Jämfört med naturliga förekomster av koppar har kanonen naturligtvis varit begravd mycket kortare tid. Den har emellertid en annan fördel – vi vet exakt när den blev begravd och hur omgivningen sett ut under denna tid.

SKB har låtit analysera både hur kanonen och leran runt omkring har påverkats. Resultaten visar att den genomsnittliga korrosionshastigheten uppgick till 400 gram per kvadratmeter under 300 år. Det motsvarar en genomsnittlig korrosionshastighet av 0,015 mikrometer per år (1 mikrometer motsvarar en tusendels millimeter).