Höga krav på behållarna

Det använda kärnbränslet måste transporteras i särskilda behållare som både skyddar och skärmar av mot strålningen.

Använt kärnbränsle avger kraftig strålning. Det måste därför strålskärmas under hantering, transport och förvaring. Före transport flyttas bränslet under vatten till en transportbehållare med en cirka 30 centimeter tjock stålvägg. Den skärmar av strålningen och skyddar samtidigt bränsleelementen. På behållarens utsida sitter kylflänsar av koppar som leder bort värmen från bränslet.

Det använda kärnbränslet flyttas till transport-behållaren under vatten.

Det använda kärnbränslet flyttas till transport-behållaren under vatten.

Behållarna är konstruerade för att klara större påfrestningar än vad som rimligen kan uppstå vid transporterna. De ska klara internationella krav, bland annat fritt fall från nio meters höjd mot helt stumt underlag, 800 grader Celsius brand under 30 minuter och yttre tryck motsvarande 200 meters vattendjup, utan att behållarnas täthet påverkas.

Behållarna uppfyller dessa krav med mycket bred marginal. Exempelvis klarar de ett yttre tryck motsvarande 4 000 meters vattendjup.

Låg- och medelaktivt avfall

Det medelaktiva avfallet kräver strålskärmning och gjuts in i behållare av betong eller stål vid kärnkraftverken. Därefter transporteras det i transportbehållare med tjocka väggar av stål, 7–20 cm beroende på typ av avfall. Det lågaktiva avfallet behöver däremot ingen strålskärmning. Det kan därför transporteras och förvaras i vanliga containrar av stålplåt.