Kapseln, bufferten av bentonitlera och urberget ska tillsammans hindra de radioaktiva ämnena i bränslet från att spridas i miljön.

Slutförvarssystemet och dess barriärer

Vår metod för slutförvaring

SKB arbetar efter en speciell metod för slutförvaring av det använda kärnbränslet. Metoden kallas för KBS-3 och bygger på tre skyddsbarriärer: kopparkapslar, bentonitlera och det svenska urberget.

För närvarande mellanlagras allt använt kärnbränsle i Clab i Oskarshamn. Radioaktiviteten avtar, klingar av, efter hand och avfallet blir mindre och mindre farligt med tiden. Men det innehåller också ämnen som är mycket långlivade och behöver slutförvaras under lång tid framöver.

SKB planerar därför att bygga ett slutförvar för använt kärnbränsle i Forsmark i Östhammars kommun. Den metod som utarbetats innebär att det använda kärnbränslet först kapslas in i koppar. De täta kopparkapslarna placeras därefter i ett tunnelsystem på cirka 500 meters djup nere i urberget. Här bäddas kapslarna in i bentonitlera.

Omfattande forskning

SKB har utfört omfattande forskning inom många områden relaterade till de tre barriärerna, både för att öka förståelsen kring deras egenskaper och för deras tekniska utformning.
Du kan läsa mer om de tre barriärerna nedan, och på undersidorna i den här sektionen kan du läsa mer om några underliggande forskningsområden som studier av hur slutförvaret ska klara av framtida jordskalv.

Kopparkapseln skyddar

Del av kopparkapsel.

Del av kopparkapsel.

Kopparkapslarna kommer att ha insatser av segjärn. De är fem meter långa och en enda kapsel väger runt 25 ton när den är fylld med använt bränsle. Ytterhöljet består av fem centimeter tjock koppar.

Kapseln är konstruerad för att stå emot korrosion och den mekaniska påverkan som kan uppstå som en följd av rörelser i berget nere i Kärnbränsleförvaret.

Lerbufferten bäddar in

Nere i tunnlarna i Kärnbränsleförvaret kommer kopparkapslarna att bäddas in i bentonitlera. Leran fungerar som en buffert och skyddar kapseln mot korrosionsangrepp och mindre bergrörelser.

Små gråa bitar av lera.

Bentonitlera i form av pelletar.

När alla kapslar med använt kärnbränsle har deponerats, placerats på sina platser, kommer Kärnbränsleförvaret att förslutas. Tunnlarna stängs och grundvatten tränger tillbaka in i förvaret. Lerbufferten tar då långsamt upp vatten och sväller så att den fyller de hålrum och sprickor som omger deponeringshålet.

Om en spricka skulle uppstå i någon kapsel, hindrar lerbufferten vatten från att tränga in i kapseln. Bufferten hindrar även radioaktiva ämnen från att komma ut i berget.

Urberget isolerar

Berg med mossa.

Det svenska urberget kommer att fungera som ett filter.

Den sista barriären är själva urberget. Bergets uppgift är att isolera avfallet. Det ger en stabil kemisk miljö och skyddar från sådant som händer på markytan. Men nere i berget finns också grundvatten som rör sig i bergets spricksystem. Om radioaktiva ämnen skulle komma ut ur en kapsel och ta sig förbi lerbufferten kan de fastna på sprickytor och sprickmineral samt inne i bergets mikroporer.

Berget och det stora djupet bidrar till att hålla det använda bränslet avskilt från människa och miljö i minst 100 000 år. Det gör så att kapseln och bufferten behåller sin funktion mycket länge. Ett säkert slutförvar har skapats.

KBS-3-metoden

KBS-3-metoden har fått sitt namn genom att den bygger på den tredje rapporten i projektet KärnBränsleSäkerhet (Kärnbränslecykelns slutsteg, Använt kärnbränsle, SKBF/KBS, 1983.

Kärnbränslets väg till slutförvaring
Kort version

Senast granskad: 4 december 2023