Svenskt avfall i Kärnbränsleförvaret

Frågan om utländskt avfall i Sverige ställs ibland till SKB. Erik Setzman, som länge har arbetat med ansökningarna för Kärnbränsleförvaret och lagstiftningsfrågor på SKB, reder ut begreppen.

Kan Sverige tvingas ta emot utländskt avfall?
Det finns en internationell samsyn kring att varje land ansvarar för att ta hand om sitt eget kärnavfall. Den återspeglas i internationella konventioner och direktiv samt i den svenska lagstiftningen. Kärnavfallskonventionen (IAEA) från 1997 ger varje land rätt att förbjuda förvaring av andra länders avfall. Även EU:s kärnavfallsdirektiv menar att varje land ska ta hand om sitt eget använda kärnbränsle och kärnavfall.

Finns det extra plats i det tänkta Kärnbränsleförvaret i Östhammar så att även utländskt avfall skulle kunna deponeras där?
Nej, SKB har ansökt om att få bygga ett slutförvar för använt kärnbränsle från de svenska kärnkraftsreaktorer som finns  i dag. Slutförvaret är enbart anpassat för det. Våra tillståndsansökningar prövas nu av Strålsäkerhetsmyndigheten och Mark- och miljödomstolen  och därefter ska kommunerna och regeringen fatta beslut.

Kan förutsättningarna ändras?
SKB:s uppdrag är att ta hand om använt kärnbränsle och annat radioaktivt avfall från de svenska kärnkraftverken inom ramen för det kärnkraftsprogram och med de samhälleliga förutsättningar som ges i Sverige. Kommunerna (Oskarshamn och Östhammar) där SKB:s anläggningar är belägna och planeras har också bestämt markerat att de inte vill ha utländskt avfall. Vårt samhälle, politiken och lagstiftningen kan förändras men det ändrar inte SKB:s uppdrag.