Modaria räknar med naturen

Hur mycket påverkar växthuseffekten nästa istid? Hur skalar man ner en världsomspännande modell för klimatet till att gälla för en specifik plats? Och vilka konsekvenser får förändringar av klimatet för utsläppen av radioaktiva ämnen från ett slutförvar?

Det är några av de frågor som IAEA:s program Modaria ska ta ställning till. Det internationella atomenergiorganet IAEA har startat ett fyraårigt program för att vidareutveckla metoder, data och kunskapen om hur radioaktiva ämnen påverkar människan och miljön.

Programmet kallas Modaria (Modelling and Data for Radiological Impact Assessment) och syftar till att lägga en gemensam grund för de analyser av säkerheten på lång sikt som görs runt om i världen. Frågan angrips på bred front. Ungefär 250 personer arbetar tillsammans i åtta olika delprojekt. Slutrapporten från Modaria-projektet ska vara klar 2015.

Gemensam utgångspunkt

SKB:s Tobias Lindborg leder den grupp som studerar hur en plats förändras med tiden och vilken inverkan klimatet har. Nyligen samlades 25 internationella experter på SKB:s huvudkontor i Stockholm för att diskutera hur metodiken i säkerhetsanalyserna kan utvecklas och hur man hittar en gemensam utgångspunkt.

– Vi måste berätta samma historia – både inom de olika nationella avfallsorganisationerna och mellan dem, samt mellan universitet, myndigheter och industri, menar Tobias Lindborg.

– Alla måste till exempel vara överens om hur man ser på den framtida globala klimatutvecklingen och vilka frågor som kan vara viktiga när det gäller hur en plats förändras i tiden. Sedan kommer det naturligtvis att komma upp specifika frågor för varje plats och förvarskoncept.

Arbetet är en fortsättning på IAEA-programmet Emras II samt den modellutveckling som skedde inom EU:s projekt Bioclim för mer än tio år sedan. Behovet av uppdatering är stort. Mycket ny kunskap har tillkommit inom klimatforskningen under det senaste decenniet.

Forsmark väl undersökt

Inte minst SKB:s verksamhet har bidragit till att höja kunskapsnivån. Platsundersökningarna i Forsmark har gjort platsen till en av de mest välundersökta i världen. Den efterföljande analysen av säkerheten på lång sikt har också bidragit mycket till metodutvecklingen.

I korthet skulle man kunna säga att arbetet inom Modaria-gruppen går ut på att komma fram till en gemensam syn för hur man ska använda modeller för den globala klimatutvecklingen. Man vill också ta fram metoder för att skala ner och anpassa modellerna till en specifik plats och ge exempel på vilken betydelse förändringarna i klimat får för hur enskilda platser förändras.

I slutändan är syftet att ta reda på hur förändringarna påverkar dosen till omgivningen från ett slutförvar för radioaktivt avfall. Beroende på plats, typ av förvar och lagstiftning så kan det behöva tas fram specifika framtidsscenarier för enskilda frågor, men poängen är att alla måste ha en gemensam grund.

– Särskilt viktigt är det att testa de extremfall som kan förekomma – att kunna sätta fysikaliska gränser, påpekar Tobias Lindborg.

Politisk och social fråga

En utomstående betraktare skulle kanske tro att klimatfrågan blir den stora stötestenen på vägen mot en gemensam syn. Kanadensaren Don Lush arbetar som rådgivare i säkerhetsanalysfrågor åt IAEA och menar att synen på klimatutvecklingen – och då i synnerhet den ökade växthuseffektens betydelse – främst är en politisk och social fråga, inte en vetenskaplig.

– Det är bland politiker och allmänhet som klimatskeptikerna finns. Inom vetenskapsvärlden är den överväldigande majoriteten i stort sett överens om de stora dragen och diskuterar detaljerna.

Den största utmaningen för att nå en samsyn är i stället det faktum att alla länder ligger olika långt fram i sina avfallsprogram, anser Tobias Lindborg.

– Det gör det svårt att prata samma språk. Nu gäller det att ena människor och länder med olika förutsättningar, religion, ideologi och politisk uppfattning. Vetenskapen finns där. Det gäller bara att kunna ta den till sig.