Japaner filmar på SKB

The Nuclear Waste Management Organisation, Numo, SKB:s motsvarighet i Japan, gjorde ett besök i Sverige under några dagar i slutet av maj. De hade med sig ett filmteam och en tolk och gjorde filmade intervjuer både med flera av SKB:s sakkunniga och med kommunala företrädare och medborgare i Oskarshamns och Östhammars kommuner.

Under ett par intensiva dagar i Oskarhamn besökte Numo-gruppen och deras filmteam Kapsellaboratoriet och Äspölaboratoriet. Man talade med kommunpolitiker och kommuninvånare och deltog på ett informationsmöte om mellanlagret Clabs framtid som hölls på Oskarshamns Folkhögskola. Efter bussresa till Stockholm besökte gruppen SKB:s huvudkontor och därefter fortsatte resan med buss till Östhammars kommun för ett besök i Slutförvaret för kortlivat radioaktivt avfall, SFR, och samtal i kommunen.

Trots långa dagar med tidiga morgnar och sena kvällar, gick alla i filmteamet energiskt in för sin uppgift. De var väl förberedda med frågor och manövrerade vant med kameror, lampor och ljudteknik i de ofta trånga utrymmena i de olika anläggningarna.

Stora skillnader

Den japanska hanteringen av högaktivt radioaktivt avfall skiljer sig mycket från den svenska. Ändå vill Numo ha en utförlig information om SKB:s arbete på sin webbplats. Man vill visa att det finns långt framskridna planer på slutförvar i bland annat Sverige. Numo har länge stött på ett kompakt motstånd i sitt arbete på hemmaplan, men genomför nu ett öppet program för geologisk deponering och för att hitta en plats för sitt slutförvar på frivillig väg. Slutförvarsmetoden bygger på principerna att kapsla in bränslet, lägga det i ett tunnelsystem och omgärda det med skyddsbarriärer. Numo har inget eget underjordslaboratorium. Istället har man ett nära samarbete med SKB i Äspölaboratoriet. Filmen om SKB:s arbete kan förhoppningsvis bidra till en ökad förståelse för, att det är nödvändigt att komma vidare i arbetet med att hitta en slutförvaringsplats någonstans i Japan.

Nybyggt mellanlager

För att minska behovet av energiimport satsade Japan, som inte har några inhemska energislag, stort på kärnkraft från slutet av 1950-talet. Det blev totalt 55 reaktorer som försåg landet med ungefär en tredjedel av energibehovet. Efter tsunamin och kärnkraftverket Fukushimas haveri i mars 2011, stängdes visserligen alla kärnreaktorer i Japan, men en efter en startas de igen och faktum kvarstår; man har en mängd radioaktivt avfall, som man måste ta hand om under mycket lång tid.

När det gäller hanteringen av använt kärnbränsle, har Japan konsekvent satsat på upparbetning, framför allt för att kunna återanvända en del av bränslet i framtida bridreaktorer. Det mesta har upparbetats utomlands, men en stor upparbetningsanläggning, Rokkasho-mura i Aomori prefektur, har byggts. I samma prefektur finns också ett nybyggt mellanlager för använt kärnbränsle.