Artikel från Grönlandsprojektet publicerad i Science

SKB:s stora forskningsprojekt på Grönland har efter flera års fältarbete börjat publicera resultat. Det blev succé direkt. I augustinumret av den topprankade vetenskapliga tidskriften Science finns en artikel om vad som händer vid botten av en inlandsis.

Botten av den grönländska inlandsisen är en av de mest isolerade platserna på jorden. Under det flera tusen meter tjocka istäcket sker processer som vi hittills vetat väldigt lite om.

Glaciologen Joel Harper vid University of Montana har tillsammans med sin forskargrupp undersökt tryckvariationerna under isen. Tryckvariationerna är ett mått på hur mycket smältvatten som finns vid gränsen mellan isen och det underliggande berget och hur stort flödet är. Detta påverkar i sin tur hur mycket isen rör sig.

Publicering ger acceptans

Studien har gjorts på uppdrag av GAP-projektet. Förkortningen GAP står för Greenland Analogue Project. Projektet genomförs i samarbete med SKB:s systerorganisationer i Finland och Kanada (Posiva och NWMO) och handlar om hur grundvatten bildas och rör sig i ett landskap med inlandsis och permafrost.

Frågan är viktig för att man ska kunna analysera säkerheten på lång sikt för

Kärnbränsleförvaret. Resultaten från studien bidrar till att förbättra de modeller som används vid analyserna. Doktoranden Toby Meierbachtol vid University of Montana är huvudförfattare till artikeln.

– Att på detta sätt publicera resultat i vetenskaplig litteratur är ett av de bästa sätten att visa att den kunskap som SKB tar fram för att använda i våra säkerhetsanalyser och ansökningar håller högsta vetenskapliga kvalitet, anser SKB:s Lillemor Claesson Liljedahl, som är projektledare för GAP.

Viktigt att förstå gränsskiktet

Just förhållandena i gränsen mellan isen och botten är extra viktiga att förstå. Hittills har glaciologerna antagit att inlandsisar fungerar likadant som små glaciärer, till exempel sådana som finns i den svenska fjällkedjan.

Man har utgått från att smältvattnet dräneras genom ett tunnelsystem, som utvecklas i isen under sommaren. Men när resultaten från mätningarna analyserades upptäckte forskarna att resultaten inte stämde med de rådande teorierna.

Likheterna är visserligen stora nära inlandsisens front. Men längre in på isen är förhållandena helt annorlunda. Detta tar man inte hänsyn till i nuvarande modeller.

Is i ständig rörelse

En inlandsis är i ständig rörelse. Isens egen tyngd gör att den flyter ut åt sidorna, ungefär som en deg på ett bakbord. Något som förklarar de nya observationerna skulle kunna vara att det är rörelsen i sig som orsakar att dräneringsnätverket inne i isen expanderar under sommaren.

För att undersöka förhållandena vid isens botten borrade forskningsgruppen 23 stycken borrhål genom isen ner till berget. Borrhålen placerades i grupper på olika avstånd från iskanten.

Borrningarna krävde en helt ny typ av bärbar utrustning, som fick specialkonstrueras för ändamålet. Utrustningen består av en isborrmaskin som smälter bort isen med hetvatten. På så sätt går det snabbt att borra hålen.

– Artikeln i Science är bara början, säger Lillemor Claesson Liljedahl.

– Projektet har genererat oerhört mycket ny kunskap. Under de närmaste åren räknar vi med att publicera många artiklar i en hel rad olika vetenskapliga tidskrifter.