Nya reaktorer rubbar inte slutförvarsplaner

Hallå där, Hans Forsström, SKB International AB. Du har i en rapport tittat närmare på utvecklingen av fjärde generationens kärnkraft och även analyserat hur det svenska systemet för hantering av använt kärnbränsle skulle kunna påverkas av ny kärnkraftsteknik.

Fjärde generationens kärnkraft, vad är det egentligen?

Det bygger på en annan typ av reaktorer än de lättvattenreaktorer vi har i till exempel Sverige. Det är så kallade snabba reaktorer där man inte använder vatten som kylmedel utan istället kyler med natrium, bly eller heliumgas. Det gör att mer energi kan utvinnas ur uranbränslet samtidigt som en tanke är att bränslet ska återanvändas flera gånger i reaktorn.

Varför vill man utveckla tekniken med snabba reaktorer?

I grund och botten handlar det om hushållning med det uran man bryter i naturen och få ut så mycket energi som möjligt ur det. Teoretiskt skulle man kunna få ut 50 till 100 gånger mer energi ur uranet med den här tekniken. Det kräver att bränslet upparbetas och att plutoniet återcyklas flera gånger. Sedan ger det även möjlighet att på sikt ta bort en del av de långlivade produkterna ur avfallet.

Hur kan det svenska systemet för hantering av radioaktivt avfall påverkas av det?

För att starta snabba reaktorer behövs plutonium, något som finns i det använda kärnbränslet från dagens lättvattenreaktorer. En tanke är därför att utnyttja det använda kärnbränslet som finns och göra nytt bränsle till de nya reaktorerna.

Blir Kärnbränsleförvaret överflödigt om fjärde generationens kärnkraft blir verklighet?

Om och när dessa reaktorer blir aktuella kommer man att behöva en del av det använda bränslet, men långt ifrån allt. Man bränner inte sina skepp om man börjar deponera det använda kärnbränslet nu. Så länge kärnkraften drivs kommer vi alltid ha bränsle från cirka 40 års drift i mellanlager, vilket betyder att vi alltid kommer att ha tillräckligt med plutonium för att starta nya snabbreaktorer i Sverige om detta blir aktuellt.

Eftersom de nya reaktorerna generar sitt eget plutonium så kommer vi ändå att behöva deponera en stor del av det använda bränslet oavsett om snabba reaktorer införs eller ej. För att hålla i gång en snabbreaktor som genererar sitt eget plutonium behöver man mata den med så kallat utarmat uran, som finns i stora kvantiteter som restprodukt från anrikning av uran.

När kan utvecklingen vara klar och tekniken användas för kommersiellt bruk?

Några få snabba reaktorer finns redan i dag, men det återstår att utveckla både reaktortekniken och tekniken att upparbeta bränslet och göra nytt bränsle så att det kan återcyklas i reaktorn. De länder som driver på utvecklingen, bland annat Frankrike och Japan gör bedömning att den nya tekniken kan finnas tillgänglig för industriellt bruk runt år 2050. I Ryssland och Indien är man något mera optimistiska och siktar på 2040.

Borde vi vänta med att börja deponera det använda kärnbränslet ända till dess?

Nej, den vettigaste strategin måste vara att börja deponera bränslet enligt den plan som finns. Om det skulle bli aktuellt att införa snabba reaktorer i Sverige tar det bara tretton år att med tio reaktorer generera tillräckligt med plutonium för att starta två nya reaktorer.

Beslut om att sluta deponera använt kärnbränsle kan därför tas samtidigt som ett eventuellt beslut fattas om att bygga en första snabb reaktor. Även dessa reaktorer kommer att generera ett långlivat avfall som på sikt kommer att behöva deponeras på liknande sätt som vi i dag planerar för använt bränsle.