Hem Forskning & Teknik Temasidor Jordskalv Därför blir det jordskalv
Vulkaniska jordskalv bildas när magma stiger uppåt genom en vulkan. Foto: Dreamstime.

Därför blir det jordskalv

Ett jordskalv inträffar när energi, som frigörs ur berggrunden, får marken att röra sig. Vanligast är de tektoniska jordskalven, som orsakas av att kontinentalplattorna rör sig i förhållande till varandra.

Jordskalv kan vara artificiella, vulkaniska eller tektoniska. Artificiella jordskalv är sådana som framkallas av människan själv, till exempel vid en kärnexplosion eller vid gruvdrift på stora djup i ett berg med höga bergspänningar, eller avsiktligt när man exempelvis utvinner gas eller olja genom så kallad ”fracking”.

De vulkaniska eller magmatiska jordskalven uppkommer då magma (smält berg) stiger uppåt genom en vulkan. När magman kommer upp till markytan stelnar den snabbt och kan täppa till vulkanens öppning. Trycket inne i vulkanen ökar då och kan ge upphov till stora jordskalv. Vulkaniska jordskalv brukar vara en förvarning till vulkanutbrott.

Tektoniska skalv vanligast

Den vanligaste formen – och sammantaget i särklass mest destruktiva – är de tektoniska jordskalven. Mer än 95 procent av alla jordskalv hör hit. Dessa uppkommer på grund av att kontinentalplattor krockar, avlägsnar sig från varandra eller rör sig längs med varandra längs deformationszoner. Deformationszoner finns både inom och mellan de kontinentalplattor som jordskorpan är uppbruten i.

De vulkaniska och tektoniska jordskalven kan också delas in i olika skeden. Ibland förekommer förskalv före det egentliga huvudskalvet. Efter huvudskalvet uppkommer för det mesta så kallade efterskalv. Efterskalven kan pågå i veckor, månader, till och med år.

Bergblocken på ömse sidor av en deformationszon rör sig hela tiden i förhållande till varandra. Rörelsen är långsam, några millimeter eller på sin höjd några centimeter per år.

Om glidplanen i deformationszonen har låg friktion och är tillräckligt plana sker rörelserna ganska mjukt med små eller inga skalv alls. Är glidplanen däremot oregelbundna eller har hög friktion sker rörelserna ryckvis med skalv av olika styrka som följd.

Energi byggs upp

Mellan rycken byggs elastisk energi successivt upp i bergblocken. Berget samlar spänningarna likt en gigantisk fjäder som sakta spänns. Förr eller senare överskrider de lagrade spänningarna bergets hållfasthet. Berget kan då röra sig stora avstånd, kanske flera meter, under en mycket kort tidsperiod. Det fastnar sedan i en ny position och kan börja bygga upp elastiska spänningar igen.

Den frigjorda energin avges som värme, som rörelse längs sprickplanen och som seismiska vågor. Det är de senare vi kallar för jordskalv.

Det är inte säkert att all energi frigörs vid ett skalv. Tvärtom kan frigörelse av energi i en del av en deformationszon innebära att en annan del av zonen, eller en annan zon, blir mer inspänd. Det är inte ovanligt att ett skalv på en zon triggar ett skalv, kanske till och med kraftigare, på en helt annan zon.