Strandlinjeförskjutning – när land blir hav och hav blir land
Förhållandet mellan land och hav förändras över tid, både på grund av att havsnivån förändras (eustatiska förändringar) och att landmassor höjs och sänks (isostatiska förändringar). Nettoeffekten av landhöjningen/landsänkning och förändringen i havsnivå kallas strandlinjeförskjutning.
Strandlinjeförskjutningen visar sig som att land antingen exponeras eller dränks av hav. Vid en istid trycker till exempel inlandsisen ner berggrunden, vilket gör att stora delar av Sverige förvandlas till havs- eller sjöbotten när isen drar sig bort, innan landet hunnit återhämta sig. Vid den tid då inlandsisen lämnade Forsmark efter den senaste nedisningen var jordskorpan nedpressad så mycket att vattendjupet var 150 meter. Till en början gick strandlinjeförskjutningen mycket snabbt – cirka 3,5 meter på 100 år. I dag uppgår den till omkring sex millimeter per år i Forsmark.
Strandlinjeförskjutning kan också ske då havsnivån förändras, till exempel beroende på klimatet och på hur mycket vatten som för tillfället är bundet i inlandsisar.
I tidigare nedisade områden, som i Sverige, är strandlinjeförskjutningen nettoresultatet av pågående förändringar i havsnivå och isostatiska förändringar, i huvudsak från den senaste nedisningen.
När havsnivån stiger
I SKB:s klimatfall som beskriver en framtida klimatutveckling dominerad av global uppvärmning, utgör en höjning av havsytan en av de processer som analyseras. Havsytehöjningen orsakas av två olika typer av processer. Dels en komponent som utgörs av en generell och långsam höjning av den globala havsytan (vilket inte fördelas lika överallt på jordklotet, utan varierar rumsligt bland annat på grund av variationer i gravitation). Den andra komponenten utgörs av processer kopplade till stormtillfällen, där till exempel vindar och lufttryck tillfälligt, i anslutning till stormen, resulterar i en förhöjd havsyta. Vid en analys av framtida tänkbara maximala havsnivåer måste båda dessa komponenter tas med.
Havsytehöjningen sker både i det kortare tidsperspektivet, bland annat under den driftstiden hos till exempel SFR, då förvaret är öppet, och under längre tidsperspektiv, flera tusental år framåt. Under SFR:s drifttid är det förstås viktigt att nerfarten till förvaret är fritt från vatten, även under stormtillfällen med högt vattenstånd. I det längre tidsperspektivet är viktigt att veta var strandlinjen ligger i landskapet eftersom den påverkar till exempel landskapsutvecklingen och människans möjlighet att utnyttja land, samt möjliga utströmningspunkter för grundvatten. Båda dessa saker utgör viktiga delar i SKB:s säkerhetsanalyser.
Områden i Forsmark som skulle bli tillfälligt översvämmade år 2100 om havsytan når en maximal nivå av +2,02 meter ovan dagens medelvatenyta. Notera att bilden visar den sammanlagda effekten av alla tänkbara värsta fall för framtida processes på global, regional och lokal skala, samt att bilden visar en temporär kortvarig situation under kraftiga stormar.
Vi har använt oss av publicerad information och egna kompletterande beräkningar på hur mycket den framtida havsnivån vid Forsmark maximalt skulle kunna höjas fram till år 2100. De två kartorna nedan visar exempel på extrema havsvattennivåer i Forsmark, som skulle kunna inträffa tillfälligt vid kraftiga stormar år 2100. De höga nivåerna är dels orsakade av höjningen av den globala havsnivån fram till år 2100, och dels av stormprocesser. Efter stormtillfället återgår havsnivån till den nivå som resulterat enbart från den globala havsytehöjningen. Eftersom det pågår en isostatisk upplyftning (landhöjning) längs Östersjökusten så motverkar denna en del av höjning av havsnivån. Landhöjningen gör alltså att effekten av havsytehöjningen blir mindre än den annars skulle varit. För Forsmark är den isostatiska höjningen fram till år 2100 beräknad till 84 centimeter.
I det riktigt långa perspektivet
Tittar vi långt in i framtiden, flera tiotusentals år, kommer stora områden, som i dag ligger under vatten, att bli land på grund av den återstående isostatiska upplyftningen. Även om havsytans nivå skulle höjas kraftigt under de närmaste århundradena eller årtusendena blir denna höjning bara tillfällig.
I det långa loppet dominerar landhöjningen. Strandlinjeförskjutningen ändrar det unga flacka landskapet genom att gradvis förvandla det till en torrare miljö. En viktig pågående och framtida process i Forsmarksområdet är när havsvikar snörs av och bildar insjöar. Med tiden växer sjöarna igen och bildar våtmarker. Via kärr och mossar omvandlas våtmarkerna så småningom till områden som kan nyttjas som skogs- eller jordbruksmark.