Tobias Lindborg och Emma Johansson installerar tryckgivare i en grönländsk sjö. Foto: Jens-Ove Näslund.

Med fokus på ytan

Hur strömmar vattnet i ett landskap som är präglat av permafrost? Och hur skulle Kärnbränsleförvaret påverka sin omgivning under sådana förhållanden? Det är frågeställningen för Grasp – ett SKB-projekt som bedrivs både på Grönland och i Forsmark.

En av de viktigaste frågorna i SKB:s säkerhetsanalyser för Kärnbränsleförvaret är hur säkerheten på lång sikt påverkas av kallare förhållanden med inlandsis och permafrost. Ser man tillbaka på den föregående glaciationscykeln på drygt 100 000 år var marken istäckt eller ständigt frusen under mer än hälften av tiden.

Lika viktigt som att studera vad som händer under isen och nere i berget är det att få ökad kunskap om de processer som äger rum på markytan. Det är ju på markytan ett eventuellt utsläpp av radioaktiva ämnen skulle få effekter i form av en stråldos.

Blickar västerut

Inlandsisar och permafrostförhållanden är svåra att studera vid dagens svenska klimat. Vi måste därför vända blicken västerut – mot Grönland – för att kunna lära oss mer om vad som skulle kunna hända både på djupet och på ytan i ett framtida kallare Forsmark. SKB bedriver numera två projekt på Grönland: GAP (Greenland Analogue Project) och Grasp (Greenland Analogue Surface Project).

– Man kan säga att GAP studerar vilka påfrestningar ett kallare klimat innebär för Kärnbränsleförvaret, medan Grasp studerar vilken eventuell effekt utsläpp från förvaret skulle få på omgivningen, förklarar Emma Johansson.

Sedan några år tillbaka forskar Emma tillsammans med kollegan Tobias Lindborg om vad som händer i jordlagren och på markytan i ett landskap med permafrost. Båda studerar ett område några hundra meter från den grönländska iskanten.

Syftet med Grasp är dels att identifiera skillnader mellan långsiktiga förändringsprocesser i ett kallt och ett tempererat klimat, dels att undersöka hur de hydrologiska egenskaperna och ekosystemens egenskaper varierar.

Bättre modeller målet

Emma Johanssons specialområde är hydrologi – hur vattnet rör sig i landskapet och hur länge det uppehåller sig på olika ställen. Tobias fokuserar på landskapsutvecklingen, det vill säga på de långsamma förändringsprocesser som formar landskapet, samt hur olika ämnen fördelas och transporteras i tid och rum. Resultaten ska sedan tolkas och appliceras på ett framtida Forsmark där permafrost råder.

– Syftet med både Emmas och mitt arbete är att förbättra de modeller vi använder i säkerhetsanalysen, berättar Tobias Lindborg.

– Huvudsaken med projektet är inte att få fram en massa data. Främst är vi intresserade av att förstå de processer som påverkar transporten och omfördelningen av olika ämnen vid olika klimat. Vi vill också veta hur en plats egenskaper förändras.

Femtiotal ämnen analyseras

Fältstudierna är i full gång med provtagning för kemiska analyser av såväl växter och jord som ytvatten. Ett femtiotal olika ämnen analyseras.

– Vi mäter också nederbörden, vattenavrinningen och nivåförändringarna i den sjö som ligger centralt inom det undersökta området, detta för att kunna beskriva vattenbalansen inom området, säger Emma Johansson.

Sjön ska representera en av de framtida sjöar som skulle kunna bildas i Forsmark. Till skillnad från dagens sjöar är den djup och består under lång tid. Förmodligen ligger den också ovanpå en så kallad talik. En talik är en ofrusen lucka i permafrosten. Radioaktiva ämnen från slutförvaret skulle teoretiskt kunna ta sig upp till ytan genom en sådan.

Senast granskad: 30 april 2015