Från kärnkraftverken blir det kvar radioaktivt avfall
när man tillverkar el-ström.
Det radioaktiva avfallet är farligt
eftersom det kommer strålning ur det.
Avfallet fortsätter att stråla mycket länge.
Därför är det viktigt att hitta säkra ställen
att lägga avfallet på så strålningen
inte skadar människor, djur och natur.
Där ska sedan avfallet kunna ligga säkert
i många år.
Det finns två olika slags avfall.
Det ena slaget kallas radioaktivt driftavfall.
Det kan vara metallskrot eller byggnadsmaterial.
Det kan också vara skyddskläder
som arbetarna har haft på sig.
De här soporna innehåller inte så mycket strålning.
Därför kan vi lägga dem direkt
i ett slutförvar för kortlivat radioaktivt avfall,
som vi kallar SFR.
Det andra slags avfallet är använt kärnbränsle.
Använt kärnbränsle blir över
när el-strömmen bildas i kärnkraftverket.
Kärnbränslet är små stenhårda bitar av uran
och de innehåller mycket farlig strålning.
Det lägger vi i ett mellanlager för använt kärnbränsle.
Det mellanlagret kallar vi för Clab.
I Clab ligger uranbitarna samlade i långa rör.
Rören ligger nere under vatten i bassänger.
Vattnet kyler ned det varma avfallet
och skyddar oss från den farliga strålningen.
Efter att kärnbränslet har legat i mellanlagret
ska det stoppas in i kapslar av koppar och järn.
Kapslarna är ett slags hölje
som sitter runt om och skyddar.
SKB tar inte bara hand om avfallet från kärnkraftverken,
vi tar också emot radioaktivt avfall från sjukhus,
forskning och fabriker.
I dag arbetar cirka 400 personer på SKB med detta.
Tillbaka